Semester, sista delen (för nu...)

Och så kom det då, alldeles för snabbt som vanligt, slutet på vår tid i Öregrund. Barndomsstaden, lugnet, havet, de charmiga butikerna och de pittoreska vyerna. Alltid känns det bra att komma dit, nostalgiskt, avkopplande, alltid vill vi stanna längre. Men verkligheten och vardagslivet kallade.

Ett ytterligare stopp på vägen hann vi dock med, eller kanske en ytterligare omväg ligger närmre sanningen. Men vilken omväg...värd varenda extra kilometer. På kringelikrokvägar tog vi oss ut från Stockholm så långt ut mot skärgården man kan komma. Där lämnade vi bilen och hoppade på en taxibåt (inte så smidigt som det låter med spädbarn, vagn, hund och väskor ner i en fullsatt båt). Färden tog oss till en av de sista utposterna i skärgården; Möja. För att vara exakt, till en av de mindre öarna som ligger i anslutning till Möja. Där blev vi bortskämda av familjen Boisen i två sköna dagar.

Sommarhuset

Fam. Boisen

Vi blev väl omhändertagna med god mat, kallt rosé och underhållande historier. Vädret kunde inte ha varit bättre och en hel del bad blev det också, t.o.m. för Fredrik, som i normala fall är världens största badkruka. Antar att skärgårdsstämningen smittade av sig på honom också.

Busa med mig pappa!

Vänta husse så ska jag hjälpa dig upp!

Njutning!

En promenad runt ön hann vi med, det tog ca 15 min, samt en båttur in till Möja för en lunch. Den största delen av tiden ägnade vi dock åt att lata oss.

Lat...

Hyfsat läge att sitta och amma?

Flytväst måste man ha när man åker båt (flytvästen sattes dock inte på så smidigt och glatt som bilden ger sken av)

Vissa tog det mindre lugnt...

Hemfärden gick strålande, mot alla odds. Lill- skrikot slocknade direkt i bilen efter en överdos av sol och hav och sov sig igenom hela bilfärden till Skåne med ETT!?! enda stopp. Eftersom vi har som regel att inte stanna när barnet sover hetsades det friskt på att köra vidare, även när bensinmätaren började närma sig kritiska nivåer. Detta resulterade i att mätaren gick ner på noll strax efter Helsingborg och vi fick rulla upp för Glumslövsbacken, mot närmsta bensinstation, med andan i halsen. Kom dock undan med blotta förskräckelsen och slapp putta sista biten. Vis av erfarenheten ska jag lyssna mindre på Fredde nästa gång och gå mer på min magkänsla som ville stanna långt innan.

Med det sagt kommer här lite färsk statistik. Vikten är uppe i 6320g (nästan exakt ett kilos ökning på 4 veckor, ganska mycket räknat procentuellt...) och längden når 61,5cm. Dags att köpa nya kläder, igen...
Nu tar vi och semestrar på hemmaplan, det kan vara nog så jobbigt.