Dom kallar det semester...

Så kom den då äntligen, den underbara efterlängtade semestern. Då när vi skulle unna oss att njuta av lugna dagar i solen där tempot skulle skruvas ner och alla skulle få vila ut. Men vänta lite nu, kanske inte det var så smart att boka in en roadtrip genom sverige med en rödvit bus- hund och en 12 veckors ligist- bebis, i alla fall inte om det var lugn vi ville ha? Mental note till nästa semester; lämna in hund och barn på pensionat och stanna hemma och sov i stället.
Fast kul har vi ju haft i och för sig så det kanske inte heller är en så bra idé...

Första stoppet (eller kanske jag mer ska säga målet, då det blir ett antal stopp på vägen med en liten Melker som antingen hatar att åka bil över allt annat eller tycker att bilen har så bra ackustik att det är en perfekt plats att öva lungorna på?) blev underbara vackra Hunnebostrand där midsommarveckan skulle firas in.

Nio vuxna, ett spädbarn och tre stora hundar skulle traditionsenligt klämmas in i en liten stuga, och JA, det blev trångt. Men är det midsommar så är det! Vädret var inte direkt strålande, också det helt enligt traditionen, men stämningen desto bättre. Vissa gick till sängs vid gryningen, andra gick upp vid gryningen, ni kanske kan lista ut fördelningen själva...En sak var i alla fall säker, de tre hundarna höll låda

Falskt oskyldig uppsyn

Med ett antal foto/ tekninknördar spårade fotograferandet ur ganska snart och nörderiet nådde snabbt en helt ny nivå.

Paparazzi 1

Paparazzi 2

Oavsett vilket så var både ljudbilden och utsiktsbilden så gott som kompletta. Detta gällde även matbilden då vi även besatt en del matnördar, sill och nubbe i mängder samt en och annan jordgubbe fanns att tillgå.

Resten av midsommarhelgen bjöd på ett strälande väder och detta utnyttjades till max med mysiga promenader (förutom för stackars pappa då som tvingades bära den lilla ligisten som annars skrek sig blå i vagnen, lite svettigt i stekande sol...), glassätande och lata dagar på trädäcket slött blickandes ut över horisonten med ett obligatoriskt glas rosé i handen.

Den lille ligisten skötte sig oväntat bra, så länge han fick stå i centrum då så klart. Dock bestod sällskapet av ett gäng som starkt aspirerade på diagnosen narkolepsi eller annan sömnsjuka då varken det ihärdigaste illtjutet, mammas hemska sång eller doften av nystekt bakon fick resten av gänget att stiga upp i anständig tid på morgonen. Men vad gjorde väl det?

En av de mysigaste kvällarna tillbringades på en underbar liten restaurang nere i hamnen. Maten smakade fantastiskt och ljuset var magiskt, bättre än så blir det inte en svensk sommarkväll!

To be continued.....