Macaron- mania!

Ack så kul att vara iväg, men så skönt att komma hem! På en ledig hemma vecka hann dock två rastlösa själar med en hel del "hemmapyssel" som vi låg lite efter med, så som att möblera om, skaffa lite ny inredning, framkalla foton, pyssla om trädgården och sist men inte minst, baka!

Bakningen ja, jag misstänker starkt att jag har kommit in i den berömda bakfasen som alla nyblivna mammor går igenom. Och eftersom jag inte är känd för att göra saker halvdant gav jag mig såklart genast i kast med de pilligaste små kakorna man kan tänka sig, Macarons! Det är ju inte kul om det inte är en utmaning och man inte hinner bli helt knäckt minst en gång innan det är klart. Försök nummer ett resulterade i hamburgerliknande varelser, visserligen med underbar smak av kaffe och choklad men långt ifrån vackra. Försök nummer två däremot slutade med dessa rosa, smäckra små skapelser;

Med  självförtroendet på topp och köket renskurat från all rosa marängsmet som visst hade lyckats smita från spritsen var det så dags för nästa projekt, Cake pops! Har sett bilder på dessa underbart söta små kak- klubbor dyka upp lite här och där på sistone och man vill ju inte vara den sista att testa ;). Sagt och gjort, efter att ha fyllt lilleman med så mycket mjölk det bara gick för att garantera en lååång sovstund så skred jag till verket. De första blev såklart en ren katastrof men mot slutet började det arta sig;

Lilleman växer så det knakar och man kan nästan höra hur han funderar fram och tillbaka när han undersöker sin tillvaro. Den senaste veckan har han upptäckt något mycket spännande, nämligen att det sitter konstiga klumpar som rör sig längst ut på hans ben. Han kan sitta hur länge som helst dubbelvikt och bara stirra på sina tår, gärna peta på dem också för att se om de är verkliga. Precis hur kul som helst att iaktta tycker vi. Han har även gjort seriösa försök att äta upp sina egna händer, verkar smaka mycket smaskigt. Söt som få är han dock fortfarande och när vi var på bröllop förra helgen lyckades han charma hela sällskapet i sin nya fina smoking. För vem kan motstå denna sötingen?

Han har även skaffat lite nya vänner när vi var på vårat första föräldragruppsmöte. Första gången han såg bebisar i hans ålder och fascinationen var total. Speciellt var det en tjej i rosarandig body som fångade hans intresse, vi får väl se var det slutar...

Veckan som varit har annars gått i regnet och ruskets tecken. Den enda fina dagen passade vi på att njuta rejält och unnade oss lite bad på kvällskvisten. Joppe fick springa sig trött på sanddynerna och lilleman satt tryggt i sin sele på mammas mage. Stunder som denna vill man bevara i minnet och ta fram en kall vinterdag!

Semester, sista delen (för nu...)

Och så kom det då, alldeles för snabbt som vanligt, slutet på vår tid i Öregrund. Barndomsstaden, lugnet, havet, de charmiga butikerna och de pittoreska vyerna. Alltid känns det bra att komma dit, nostalgiskt, avkopplande, alltid vill vi stanna längre. Men verkligheten och vardagslivet kallade.

Ett ytterligare stopp på vägen hann vi dock med, eller kanske en ytterligare omväg ligger närmre sanningen. Men vilken omväg...värd varenda extra kilometer. På kringelikrokvägar tog vi oss ut från Stockholm så långt ut mot skärgården man kan komma. Där lämnade vi bilen och hoppade på en taxibåt (inte så smidigt som det låter med spädbarn, vagn, hund och väskor ner i en fullsatt båt). Färden tog oss till en av de sista utposterna i skärgården; Möja. För att vara exakt, till en av de mindre öarna som ligger i anslutning till Möja. Där blev vi bortskämda av familjen Boisen i två sköna dagar.

Sommarhuset

Fam. Boisen

Vi blev väl omhändertagna med god mat, kallt rosé och underhållande historier. Vädret kunde inte ha varit bättre och en hel del bad blev det också, t.o.m. för Fredrik, som i normala fall är världens största badkruka. Antar att skärgårdsstämningen smittade av sig på honom också.

Busa med mig pappa!

Vänta husse så ska jag hjälpa dig upp!

Njutning!

En promenad runt ön hann vi med, det tog ca 15 min, samt en båttur in till Möja för en lunch. Den största delen av tiden ägnade vi dock åt att lata oss.

Lat...

Hyfsat läge att sitta och amma?

Flytväst måste man ha när man åker båt (flytvästen sattes dock inte på så smidigt och glatt som bilden ger sken av)

Vissa tog det mindre lugnt...

Hemfärden gick strålande, mot alla odds. Lill- skrikot slocknade direkt i bilen efter en överdos av sol och hav och sov sig igenom hela bilfärden till Skåne med ETT!?! enda stopp. Eftersom vi har som regel att inte stanna när barnet sover hetsades det friskt på att köra vidare, även när bensinmätaren började närma sig kritiska nivåer. Detta resulterade i att mätaren gick ner på noll strax efter Helsingborg och vi fick rulla upp för Glumslövsbacken, mot närmsta bensinstation, med andan i halsen. Kom dock undan med blotta förskräckelsen och slapp putta sista biten. Vis av erfarenheten ska jag lyssna mindre på Fredde nästa gång och gå mer på min magkänsla som ville stanna långt innan.

Med det sagt kommer här lite färsk statistik. Vikten är uppe i 6320g (nästan exakt ett kilos ökning på 4 veckor, ganska mycket räknat procentuellt...) och längden når 61,5cm. Dags att köpa nya kläder, igen...
Nu tar vi och semestrar på hemmaplan, det kan vara nog så jobbigt.

Ahaa känsla 1.0

Pappa och Melker leker.
Melker blir trött
Pappa lägger Melker på sin mage
Melker somnar
Pappa känner att Melker är svettig på ryggen
Pappa luftar body lite så den ska torka medan bebis sover
Pappa somnar med hand på Melkers rygg
Mamma kommer in i rummet och undrar??
Varför är Melker brun över hela ryggen??

Semester del 3

Med solen i ögonen och ett leende på läpparna efter ett hetsigt men roligt dygn, lämnade vi Göteborg och styrde kosan norrut. 15 timmar?!? senare rullade vi in i vår slutdestination Öregrund. Och ja, det är ungefär dubbla tiden mot vad det tar egentligen.
Orsaken till denna tidsslöseri är att den lille mannen i baksätet bestämde sig för att ha en ovanligt kinkig dag där det skulle antingen ätas eller skrikas större delen av resan, inget av alternativen är speciellt kompatibla med att köra samtidigt. Vi är dock en upplevelse rikare och kan numer E4:ans alla rastplatser, och fram kom vi. De sägs ju dessutom att vägen är allt...i detta fall är jag inte benägen att hålla med, målet hägrade!

Målet är ibland allt...

Semesterfirande killar!

Väl i öregrund blev det bråda dagar. Mat skulle inhandlas, tårtor skulle lagas och klänningar provas för det hade ju bjudits in till FEST! Eller, dop i alla fall, och det är ju lite samma sak. Släkt och vänner kom från när och fjärran för att beskåda underverket (Barnet då alltså). Alla ville ta del av huvudpersonen, som verkade ta det hela med ro.

Dagens huvudperson (den lille)

Allt som allt blev det en mycket lyckad dag med bra väder (mycket viktigt i Sverige som alla vet!), god stämning och tårtor som det redan refereras till som "de där UNDERBARA tårtorna på Melkers dop". Skämt åsido, två maffiga smörgåstårtor med lax och räkor samt två lyxiga efterrättstårtor med maräng, vaniljkräm, grädde och jordgubbar kan ju inte gå fel. Festen fortsatte i dagarna två till de sista gästerna åkte hem och efter det lämnade vi in handuken och checkade ut av trötthet.

Alla har vi väl velat smita ifrån någon gång och bara ha tid för oss själva, men helt ärligt, HUR kan den lilla rödvite lyckas med konststycket att först få sig själv utelåst över natten i Hunnebostrand!? för att sedan lyckas låsa in sig själv i källaren i Öregrund? Vi kanske ska ta det som en pik...

Smitaren..

Har ändrat så man inte behöver ha ett konto för att kommentera (tror jag i alla fall), testa gärna! Nu ropar tidningen och solstolen på mig.....

Fråga?

Hur i h*****e har mänskligheten överlevt nagelfilning på spädbarn? Är ju totalt omöjligt att vässa de små klorna.

Semester del 2

Och efter en underbar midsommar i Hunnebostrand lämnade vi skärgården och drog vidare till Göteborg (eller rent resemässigt sett drog vi ju faktiskt tillbaka till Göteborg). Första halvan av den normalt timmeslånga resan satt lilleman tyst och nöjd och det kan hända att mamma eventuellt överskred en och annan hastighetsbegränsning i iver över detta. Andra halvan däremot var skrikhalsen tillbaka och erfordrade ett antal högst onödiga stopp. Totalstopp på motorvägen och åtföljande bilkö gjorde ju inte saken bättre, men fram kom vi, om än lite senare än beräknat.

I Göteborg fick lilleman sin första hotellnatt när cirkus Ekström drog in, med hund och allt, på Clarion Hotell. Av den lilla ligisten syntes inte ett spår, istället var det solskens- Melker som gästade. Kanske berodde det på den söta lilla spjälsängen som personalen kom in och bäddade åt honom. I vilket fall som helst var han ett riktigt charmtroll. Mamma blev dock liiiiiiiiiiite stressad av att personalen kom in och bäddade mitt i en amning. Precis när mamma skulle stoppa undan tutten lite diskret (så diskret det nu går med kräk överallt och mjölk som sprutar ut i en mindre diskret stråle) kommer ett brak som förmodligen hördes över större delen av centrala Göteborg. Jippie! Kräk, mjölkbad och nu; giant poo-poo. Och vad gör personalen? Jo de börjar ställa frågor om HUNDEN, hur gammal och vad han heter o.s.v, som om det vore det naturliga att göra i situationen istället för att dra sig tillbaka så fort som möjligt. Och vad gjorde mamma? Jo som den väluppfostrade svensk hon är svarade hon artigt på alla frågor, med bebisbajs rinnande ut ur blöjan och ner i famnen...

Den lilla bajsmaskinen i hotellsängen

Och vad gjorde vi nu i Göteborg? Jo, pappa skulle gå på festival och roa sig, målet för dagen var Coldplay. Resten av familjen invaderade Maria och hennes nye prickige vän för en kväll.

Vad är du för en konstig prick?

Rädda mig från den lilla pirayan!

Pappas äventyr

Dom kallar det semester...

Så kom den då äntligen, den underbara efterlängtade semestern. Då när vi skulle unna oss att njuta av lugna dagar i solen där tempot skulle skruvas ner och alla skulle få vila ut. Men vänta lite nu, kanske inte det var så smart att boka in en roadtrip genom sverige med en rödvit bus- hund och en 12 veckors ligist- bebis, i alla fall inte om det var lugn vi ville ha? Mental note till nästa semester; lämna in hund och barn på pensionat och stanna hemma och sov i stället.
Fast kul har vi ju haft i och för sig så det kanske inte heller är en så bra idé...

Första stoppet (eller kanske jag mer ska säga målet, då det blir ett antal stopp på vägen med en liten Melker som antingen hatar att åka bil över allt annat eller tycker att bilen har så bra ackustik att det är en perfekt plats att öva lungorna på?) blev underbara vackra Hunnebostrand där midsommarveckan skulle firas in.

Nio vuxna, ett spädbarn och tre stora hundar skulle traditionsenligt klämmas in i en liten stuga, och JA, det blev trångt. Men är det midsommar så är det! Vädret var inte direkt strålande, också det helt enligt traditionen, men stämningen desto bättre. Vissa gick till sängs vid gryningen, andra gick upp vid gryningen, ni kanske kan lista ut fördelningen själva...En sak var i alla fall säker, de tre hundarna höll låda

Falskt oskyldig uppsyn

Med ett antal foto/ tekninknördar spårade fotograferandet ur ganska snart och nörderiet nådde snabbt en helt ny nivå.

Paparazzi 1

Paparazzi 2

Oavsett vilket så var både ljudbilden och utsiktsbilden så gott som kompletta. Detta gällde även matbilden då vi även besatt en del matnördar, sill och nubbe i mängder samt en och annan jordgubbe fanns att tillgå.

Resten av midsommarhelgen bjöd på ett strälande väder och detta utnyttjades till max med mysiga promenader (förutom för stackars pappa då som tvingades bära den lilla ligisten som annars skrek sig blå i vagnen, lite svettigt i stekande sol...), glassätande och lata dagar på trädäcket slött blickandes ut över horisonten med ett obligatoriskt glas rosé i handen.

Den lille ligisten skötte sig oväntat bra, så länge han fick stå i centrum då så klart. Dock bestod sällskapet av ett gäng som starkt aspirerade på diagnosen narkolepsi eller annan sömnsjuka då varken det ihärdigaste illtjutet, mammas hemska sång eller doften av nystekt bakon fick resten av gänget att stiga upp i anständig tid på morgonen. Men vad gjorde väl det?

En av de mysigaste kvällarna tillbringades på en underbar liten restaurang nere i hamnen. Maten smakade fantastiskt och ljuset var magiskt, bättre än så blir det inte en svensk sommarkväll!

To be continued.....