Uppoffringar

Ny overall

Alla har varnat för att man kommer få offra en hel del när man skaffar barn. Detta ska dock uppvägas av allt det roliga man får tillbaka. Hittills har detta inte inneburit några stora förändringar i våra liv, jag är fortfarande på kontoret titt som tätt -dock arbetar jag inte, men skillnaden från innan är marginell ;), vi slocknar i soffan före kl 21 -alltså precis som innan, vi är på Ica Maxi när de öppnar tillsammans med alla pensionärerna - eftersom vi ändå är uppe...alltså mer eller mindre som vanligt, fast med lite mer logistik.

Nu har vi, eller snarare jag, stött på den första riktigt stora uppoffringen, kaffet! Vetenskapliga studier ( jag har slutat dricka kaffe...) tyder på att det är kaffets fel att Melker inte kan sova på dagtid så nu ryker det helt (fyndigt?). För många kanske detta ses som ett litet problem men för mig innebär det att jag allvarligt börjar fundera på om Melker är mitt barn eftersom han inte tål kaffe. Har dock ett dimmigt minne av att han har kommit ut ur mig på något obehagligt sätt så vi är väl släkt i alla fall.

Melker har även lärt sig lite nya trix, eller rättare sagt, elaka skrämseltaktiker. Han lyckades skrämma slag på både sin mamma och den stackars hunden häromdagen. Mamma skulle helt oskyldigt lyfta lite på kanten till blöjan för att se om där fanns någon skatt när Melker laddade och la av den största bajsen någonsin, mamma hoppade högt. Joppe skulle sedan gå fram och ge den lilla guldklimpen en puss när Melker tog sats och nös rakt på Joppes nos, trodde inte hundar kunde hoppa baklänges men ack så fel jag hade. Här kommer nu en liten stilstudie på det lilla monstret.

Olles kalas igår var mycket trevligt, massor av barn och tårta- precis som det ska vara! Kanske lite för mycket liv för vissa dock...

Bäst att gömma sig...

Födelsedagsgris med kråka

Kalasklädda

 

Liten hand, stor hand

Nu inväntar vi pappas persikopaj som står i ugnen och gottar sig, och till det: ett gott glas vatten med förhoppning om att snart kunna dricka kaffe igen!